När August Strindberg fick sitt verk ”Röda rummet” publicerad så brukar man säga att nusvenskan tog vid. Språket i Strindbergs verk var för sin tid mycket modernt och fylligt och skillde sig klart från det äldre nysvenskan. Jag frågar mig själv: Har vi kommit så långt i misshandeln av vårt språk att vi åter igen måste ge vårat språk en ny benämning? Hela tiden ser man särskrivningar och svengelska uttryck, inte bara från privatpersoner, men även i seriös media och bland stora företag. Med fasa märker jag hur dylika företeelser blir mer och mer accepterad även då meningarna är helt åt helvete. Man brukar skämtsamt säga att det är stor skillnad på en ”svart hårig sjuk sköterska” och en ”svarthårig sjuksköterska”. I detta exempel är det ganska uppenbart vilket grovt syftfel det blir, men många gånger så ser man helt sjuka fel som inte är lika uppenbara som ger upphov till missförstånd. Man kan fråga sig vart denna företeelse kommer ifrån. Svaret är engelskan! I engelskan så särskriver man nästan hela tiden och då vi nästan drunknar i den anglo-amerikanska kulturen så smittar den även av sig på vårat eget språk och däri ligger alla särskrivningar och konstiga uttryck som lånats in från engelskan.

Många gånger så kan man även se brukande av ord som betyder något helt annat på svenska än på engelska, men ändå så använder man sig av ordet på svenska då det engelska ordet ligger så nära. Ett exempel är min föredetta arbetskamrat som fick ett meddelande från Scandic hotell som lydde:”Din bil har blivit konfirmerad”. Här har ordet blivit en försvenskning av engelskans ”confirm” som betyder ”bekräfta”, dock så betyder denna meningen att bilen har bekräftat sin tro till någon religiös lära!

Detta slarv som fått acceptans i media och av den stora massan är skadligt för det svenska språket och andra språk där detta förekommer. Jag kan förstå att man måste låna in ord ibland för att fylla ut behovet där det inte finns något ord för en sak eller företeelse, men varför ska man låna in grammatik, eller varför ska man slarvigt ersätta helt fungerande svenska ord med svengelska eller engelska ord? Eller ska vi bara konstatera att den nusvenskan epok som den gamle herr Strindberg inledde är förbi och anglosvenskans epok har tagit vid?