I dagens debatt är Islam och dess följare ett hett ämne. Många ser islam och muslimer som ett hot mot den västerländska samhället och försöker inskränka deras rättigheter genom populistiska beslut och utspel. Islam behöver inte vara något problem om det hålls i den position som dagens nordiska religiösa samfund nu är, där kyrkan har mycket liten eller inget inflytande politiskt. Nog kan prästeri och dylikt väljas in i parlamenten men aldrig ser man att den lutherska kyrkan börjar kräva en massa lagstiftning för att främja deras egna dogmer. Den lutherska kyrkan och andra samfund som funnits en längre tid i det nordiska samhället har varit tvungen att anpassa sig enligt utvecklingen i Norden och därmed har också de religiösa samfunden hållit sig accepterade inom det nordiska samhället. Jag anser att denna mordernisering och anpassning av Islam är fullt möjligt på våra breddgrader med! Inte skulle lutheranerna eller pingstvännerna vara accepterade i vårat rättsamhälle om de började kräva särställning inom lagen eller införande av lagar som är anpassade efter bibelns dogmer.

Vad jag tror vi har här i Norden och i Europa är en kulturkrock på en grandios skala och att det är det som skapar polariseringen mellan de extrema lägren. Många muslimer kommer från en värld där Islam är statsreligion och många djupt troende muslimer ser att även det nya hemlandet bör vara så. Man måste dock minnas att många är på flykt från sina hemländer och kanske inte alls vill ändra det nya hemlandet i den Islamska riktningen. Dock så brukar det sägas att ”tomma tunnor skramlar mest” och de mest extrema som kommer från de islamska länderna är också de som gör mest ljud av sig. Denna minoritet bland invandrarna/flyktingarna gör att de som bor i värdlandet känner att deras kultur och rättsuppfattning är hotad och börjar därför rösta populistiskt. Därav förbjudandet av minareter i Schweiz och liknande. Min egen uppfattning är att en tyst minaret inte stör någon. Börjar det däremot ylas från minareten så är det en annan fråga.

Min lösning på problemet är att alla stater bör sträva efter total sekularisering. I varje grundlag bör stå att ”X är ett sekulärt land och har därför ingen statsreligion och får heller inte särbehandla något trossamfund eller religiös livsåskådning”. Med detta tillägg i grundlagen så håller man tro från den politiska gången och samhället kan fortsätta framskrida utan att hållas fast på tusenåriga dogmer. Att man särbehandlar en religion öppnar upp för andra religiösa samfund att sätta krav på införandet av sin egna religiösa lagar i statens lagbok. Ett totalt sekulerat samhället har inte denna öppning då ingen religion särbehandlas. I Sverige är kyrka och stat skilda från varandra, men ändå så uppbär svenska kyrkan sin medlemsavgift med hjälp av det svenska statliga skatteverket. Inte ens sådant här bör tillåtas då det är en form av särbehandling av ett religiöst samfund. Vad jag nämnde som lagförslög går inte heller mot yttrandefriheten. Lagen skulle bara hindra att man inte kan stadga lagar som särbehandlar trossamfund. Kulturen från mellanöstern kan berika vårat samhälle, men också vara kontraproduktivt om man låter mellanösterns majoritetsreligion påverka våran lagstiftning. För min del så kan alla vara muslimer eller vad man nu vill, bara det inte påverkar politiken! Som vänsterpartiets(Sverige) partiledare Lars Ohly en gång sa:”En religion kan vara mycket viktig men den får aldrig påverka i politiken”