När man läser och tar del av debatter mellan ateister/agnostiker etc. och det religiösa samfunden(jag pratar nu om de kristendom, judendom och islam) så stöter man ofta på ämnen som handlar om universums uppkomst. Många ateister hävdar teorin om den stora smällen som universums uppkomst medans teisterna påstår att universums skapades av en allsmäktig varelse, eller mer känd som Gud.

Själv efter ha tagit del av en av den finländska skolans religionskurser så fick jag en teori som jag tror är mycket mer trolig än någon av de nyss nämnda teorierna. Det som togs upp var jordelivets oändlighet som är en buddhistisk syn. Livet är oändligt tills man uppnår nirvana etc. etc.

Om man nu tänker sig som så att universum är oändligt till tid och utrymme, ingen skapare och inget slut för universums himlakroppar. Livet på vår planet kan nog ta slut som vi känner det, men vi upplöses ju inte heller. Våra kvarlever går tillbaka till naturen och vår massa och energi finns fortfarande kvar men bara i andra former.

Den stora smällen, eller The Big Bang om man så vill är ju trots allt en teori. Men om man då antar att teorin stämmer så kan man ju okkså tänka sig att fler sådana smällar har inträffat och inträffar överallt i universum och kommer okkså alltid i fortsättningen att inträffa.

Denna teori är fullt möjligt med ett vetenskapligt tankesätt och okkså på en filosofisk grund. Inom vetenskapen har man många gånger försökt förklara religiösa och andliga fenomen och jag tror man ofta har försökt besvara frågan "Hur kom universum till?" och kanske inte fundera så mykket på att det kanske aldrig skapats eller kommit till.